Arbeta mindre, för miljön och hälsans skull

En god vän från andra sidan, Nina Nylander (en sån där sansad och vettig socialliberal), har skrivit gillande om en artikel av den gröna tankesmedjan Cogito i tidningen Arbetaren:

Whoooh... Ibland kan det hända sjukt läskiga saker. Som att t.ex. som den obotliga liberalen jag utger mig för att vara råka läsa Arbetaren och hålla med en artikel helt och hållet.

Kontentan är ungefär följande; uttaget av övertid motsvarar 20 000 jobb per år, varje arbetad timme är en ekologisk belastning, samt att dagens ohållbara konsumtion hänger direkt samman med en ohållbar överproduktion som beror på ett ohållbart överarbetande.

Jag tycker själv att 30 timmars arbetsvecka är perfekt för att hinna med intressen och fri tid (bävar inför en framtid med minst 40 timmars arbetsvecka, intressen, fri tid+familj och hushåll att sköta)

Jag kan inte annat än hålla med. Artikeln prickar mycket väl in konsekvenserna för både miljön och vår hälsa när vi hela tiden stressas till att producera mer. Idag finns redan en stor överproduktion i samhället. Och eftersom vi jobbar så mycket, med meningslösa saker, så tror vi att vi måste leva extra mycket under vår fritid. Därför måste vi konsumera så mycket vi bara orkar för att förgylla vår fritid. Långt bättre vore att precis som artikeln säger gå ner i arbetstid, och fokusera mer på att vårda våra sociala relationer. Vilket inte alls i samma uträckning påverkar miljön, och i långt större uträckning förbättrar vår hälsa.

Många undersökningar visar på samma sak: trots ökad tillväxt blir inte människor i västvärlden lyckligare. Det är paradoxalt men samtidigt hoppingivande, nu går det inte längre att motivera ökad konsumtion, högre löner och mer arbete som en väg till lycka och välbefinnande.

Sociala relationer framstår i stället som avgörande för människors välbefinnande. Och arbetet har andra betydelser än lönen: skaparglädje, sammanhållning och gemenskap. Därför ska vi sträva efter att alla ska kunna jobba, men det behöver inte vara en och samma lösning för alla individer. I dag vill många arbeta men får inte. Andra vill sluta arbeta men har inte råd. Många vill arbeta på en annan sorts jobb men kan inte byta. Många har arbete men vill arbeta mindre, eller mer. Här har vi minst fem olika grupper av människor med olika behov och önskemål.

Detta viktiga är alltså att fler sätts i arbete och blir en del i samhället. Lämnar utanförskapet. Inte att de som har arbete stressar ihjäl sig och tokkonsumerar i tron att det går att kompensera.

Ett första steg vore att införa 35 timmars arbetsvecka och kompensera företagen med lägre arbetsgivaravgifter. Dessa pengar sparar staten in på sikt i minskad a-kassa och sjukskrivning. Men det kräver att man tänker långsiktigt. Tur att det finns ett parti i riksdagen som gör det.

Men för att komma tillbaka till Ninas post. Hon avslutar med:

Jag önskar bara att alla kunde få ta det mer piano. Men det kanske inte är så lätt om man får ett roligt och givande jobb som man vill göra så mycket med. Fast man ska komma ihåg att vi aldrig arbetat så få år och så få timmar per vecka någonsing som vi gör nu.

Men då ska man komma ihåg att människor i andra länder aldrig arbetat så mycket för vår skull som idag. Modernt slaveri iklätt sidensnören. Även kallat kapitalism.

Intressant?

Andra bloggar om: Cogito, förkortad arbetsvecka