David R Howell (ekonomiprofessor), Roland Spånt (nationalekonom och tidigare chefsekonom, TCO) och Roger Mörtvik (samhällspolitisk chef, TCO) skriver om Sveriges arbetsmarknadspolitik i förhållande till resten av OECD-länderna. Jag gillar slutsatsen:
OECD drar nu därför slutsatsen att låg arbetslöshet kan nås genom två helt olika modeller på arbetsmarknaden.
1. Genom svag arbetsmarknadslagstiftning, låga ersättningsnivåer, fler låglönejobb och större ekonomiska skillnader.
2. Eller med generösa nivåer i välfärdssystemen kombinerat med breda aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och starka fackliga organisationer, som bidrar till en väl fungerande lönebildning.
De länder där sambandet mellan arbetslöshetsersättning och arbetslöshet är som svagast visar sig vara just de som tillhör den senare gruppen – och dit hör Sverige.
Arbetslöshetsförsäkringen måste ses i sitt kulturella och institutionella sammanhang. Att försvaga den kan mycket väl vara början på en resa som slutar i att Sverige drivs mot en mycket mindre framgångsrik kontinental europeisk arbetsmarknadsmodell.
Om man prioriterar människors livskvalitet i ett långsiktigt perspektiv blir det för mig alldeles uppenbart att alternativ två är det som ska väljas.
Jag tror absolut att vissa delar av borgarnas politik skulle kunna sänka arbetslösheten (även om jag inte tror att borgarna ens har den avsikten) och då att ovan nämda alternativ ett skulle kunna fungera. Men frågan är till vilka kostnader. Den psykiska press människor skulle utsättas för skulle få konsekvenser.
En människas välbefinnande har inte bara med absolut välstånd att göra, utan ännu viktigare det relativa välståndet. Därför är inkomstskillnader otroligt viktiga att bekämpa.
Och i ett långsiktigt perspektiv är det bättre att en arbetslös får lite extra tid på sig att inte bara ta första bästa jobb, utan ett som passar ens kompetens. På så sätt utnyttjar vi vårt samhälles resurser betydligt bättre.
Esbati kommer även själv med en god slutsats:
Men det är just så här den nationalekonomiska ortodoxin fungerar. På arbetsmarknaden blir det extra tydligt. Människor antas vara fritt svävande atomer som reagerar på enkla incitament, arbete betraktas som en produkt på en marknad, och denna marknad rycks loss från sitt historiska sammanhang.
Men arbete är en genuint social handling. Att sälja sitt arbete för lön är inte en handling av samma art som att sälja sin cykel på blocket. Den ersättning som lämnas för arbetet är långt ifrån det enda som arbetet ger en människa.
Jag önskar att MP kunde släppa sargen och ge sig in i hockeymatchen i de här frågorna. Även om klimatfrågan är väldigt viktig, så är det systemskifte i faggorna.
Me no likey.
Andra bloggar om: A-kassa, OECD, Esbati
http://intressant.se/intressant
0 kommentarer:
Skicka en kommentar